Så blev den internationella säsongen 18/19

Nästan hela vägen...

songen i Europa håller på och avslutas och vi kan nu summera såväl svenska framgångar som besvikelser ur ett domarperspektiv. Till domarnas vardag hör såväl att den egna prestationen ska vara på en hög nivå som att det politiska arbetet måste fungera för att rätt (läs svenska) domare ska nomineras – ibland är det tyvärr lite oklart vilket av dessa två ting som väger tyngst.

Maria och Safia Bennani är det domarpar som fått vara med längst under året med sammanlagt 3 matcher i Champions League, 2 matcher i EHF cupen och final i Challenge Cup, till det ska kan våra domare addera debut i EM (Frankrike) med 3 väl genomförda matcher. Totalt sett en bra säsong som fick krönas med finalen i Challange Cup – även om vi efter deras fina insats under EM hade hoppats att de skulle matchas ännu lite tuffare av EHF. En bra grund i Champions League är nu lagd inför nästa år och de bör finnas med i diskussionerna inför kommande VM. Även om vi hade anledning att hoppas på lite till (någon mer match i CL) så bör tjejerna vara både stolta och nöjda med sin internationella säsong.

Mirza Kurtagic och Mattias Wetterwik har under säsongen dömt 7 matcher i Champions League varav ett par riktigt tunga matcher såsom Veszprém-Barcelona. I Europa blev det 2 landskamper. Årets stora händelse var såklart deras VM-debut (I seniorsammanhang) i Danmark/Tyskland. Personligen är jag väldigt förvånad över att vårt högst rankade domarpar på herrsidan inte blev uttagna till några av de avgörande matcherna i Europacuperna. Med genomgående bra insatser i VM och bra matchning i Champions League kändes vägen mot Köln och Final4 öppen, där en bronsmatch såg ut att ligga på serveringsfatet. Utan tvekan borde de som minst blivit nominerade till EHF-cupens Final4. Mirza och Mattias har gjort en bra internationell säsong och är nu etablerade i Europa, jag kan inte se vad de själva kunde gjort annorlunda för att få vara med hela vägen i Europacupspelet. Summerat har matchningen varit bra liksom grabbarnas insatser – självklart bör de ha hoppats på bättre avslutning, men här är det bara att knyta näven och komma igen till nästa år!

Rickard Canbro och Jasmin Kliko, som tidigare haft internationella domarkarriärer med andra kollegor, gjorde i år sina första matcher i Europa tillsammans. Det blev 1 Champions League match, 3 matcher i EHF-cupen och 1 match i Challange Cup. De hann också med 2 landskamper (kval till Euro 2020). Som nykomponerat internationellt domarpar så har det varit en bra matchning, även om båda två sedan tidigare har erfarenheter från betydligt tuffare matchning. Vi ser med tillförsikt fram mot nästa säsong och hoppas då på fler matcher i Champions League.

Andrej och Sandro Smailagic har under säsongen tilldelats 4 matcher där samtliga varit i antingen damernas eller herrarnas EHF-cup. Det blev även 1 EM-kvalmatch (Färöarna-Danmark). De har matchats försiktigt av EHF och det känns rimligt att den matchningen fortsätter även över kommande säsong.

Summering
Även om Mirza och Mattias borde fått vara med ända in i kaklet i cupspelet så har den internationella säsongen som helhet varit framgångsrik. Det känns bra inför kommande säsong där vi till EM kommer ha med Mirza och Mattias (nomineringarna är såklart ännu inte gjorda men allt annat vore en skräll) och gör de insatser i nivå med VM i Danmark/Tyskland så kommer de vara med långt fram. Maria & Safia har chans att komma med till VM i Japan och de möjligheterna kan ju inte försämras av att vi har en svensk, Monika Hagen, med i IHF´s domarkommitté. Mäkinen har nu att placera kniv och gaffel på rätt sida om tallrikarna för att få till en riktigt snygg dukning! Som tidigare nämnts så känns det också bra med den nystart som Canbro/Kliko fått i Europa, båda har tunga meriter sedan gammalt och nu när EHF testat dem under 1 år så finns skäl att tro på än tuffare matcher. 

Framtiden
Vill DK ytterligare stärka upp vår internationella besättning så finns ett ÄSS att kasta fram. Michael Johansson och Markus Winberg har i herrarnas och damernas slutspel visat att man håller en hög nivå. Michael, som tidigare dömt på internationell toppnivå med Kliko, är ett känt namn inom EHF och det borde inte vara svårt att få dem att fundera på en matchning likt den som gällt för Rickard och Jasmin under den gångna säsongen. Även Marcus har en internationell grund genom deltagande i EHF´s talangprogram (YRP) för ett antal år sedan. Så varken formellt eller kvalitativt finns mer att önska. Särskilt inte sedan EHF verkar ha lämnat “regeln” med att varje land endast får ha ett visst antal domare i Europa. Länder som Spanien, Danmark, Ungern, Tyskland, Makedonien, Polen, Montenegro, Portugal, Rumänien, Ryssland, Serbien,  har alla 5 eller fler domarpar i Europa medan Sverige har 4. Våra nuvarande YRP-par (Olovsson/Quist, Petersen/Petersen, Watson/Welin och Fält/Holm) har ett par säsonger kvar innan de tar steget upp till EHF, så det känns som ett gyllene tillfälle att få in ett domarpar till – som dessutom skulle ha all möjlighet att matchas på samma sätt som Canbro/Kliko.

1 reaktion på ”Så blev den internationella säsongen 18/19”

  1. Pingback: Mot VM i Japan - Ref-Edu.com

Kommentarer är stängda.